bulleiettannatland

...måste man ju göra när man väntar barn.
Jag har nu kört igång en "sista" renoveringsomgång. Sånt jag vill hinna få klart eller i alla fall boklart innan lillprinsen kommer hem. Så nu är det kaos här hemma. Men fint blir det för lillvännen att bo.

...i mitten av augusti. Allt är nu klart. Lillkillen bara väntar på mig nu.
Har firat med bubbel.

...har bestämt sig för att han vill förja med till Kina. Jag blev så glad. Jag har frågat både mina föräldrar och min syster så där lite löst. Min syster vill gärna, men har fyra småttingar, varav en ska inskolas kanske precis när jag åker. Pappa lät först lite tveksam "vi är ju inte så resvana mamma och jag". Mammas första reaktion var "vill du det så gör vi ju det", men sen har hon låtit mer tveksam, "det räcker kanske att pappa åker, jag har ju så svårt att komma loss". Men egentligen är det nog bara en ursäkt för att hon är rädd för att hon inte ska orka med.

Så i förrgår meddelade min pappa att han vill följa med och det märks att han verkliget tycker detta ska bli kul och spännande.  "Jag ska försöka övertala mamma, men jag har bestämt mig för att åka - om jag får förstås". Det är så roligt att han är så engagerad.

En av mina vänner är gravid. Hon har också en flicka i min pojkes ålder. Det känns jätteroligt att vi kommer att ha en del av föräldraledigheten samtidigt och att de två kan leka med varandra. Jag har två vänner som är föräldralediga nu, så dom finns ju också, men de har ju bara varsin liten bebis och min lillprins kommer nog behöva några jämnåriga att leka med så småningom. Framförallt underlättar det vuxenumgänget och barnen sysselsätter varandra.

...har det gått sedan mina papper gick iväg till Kina. Senast har det tagit tre månader från papperen skickats till det att svar har kommit. Det betyder att det börjar brännas nu. Jag kastas mellan att höra av mig till adoptionscentrum för att få en hint om när det kan vara dags och att låta bli. Tänk om de hör av sig till sin kontakt i Kina och att det skulle skynda på det hela..... Tänk om jag snart ska åka! Hjälp! Jag både längtar och känner mig skräckslagen. Här är fortfarande sånt kaos. Känns som att jag behöver mer tid att komma i ordning. Men nu ska jag ta in lite hantverkshjälp, så kanske det går undan lite mer. Orkar inte ta tag i så mycket själv längre. Jag har haft alldeles för mycket att stå i de senaste månaderna. Känner större behov av att vila upp mig och hämta energi genom att göra roliga saker istället för att bara jobba. Jag vill ju inte vara helt slut när lillen kommer.