det kunde varit jag
I går kväll var jag med om något stort. Jag var på Kastrup tilsammans med två tjejer med varsin kinesisk flicka och mötte en annan ensamstående tjej, som kom hem med en lillebror från Kina. Han fyller snart två och är alltså ett halvår yngre än min grabb. Att se honom där på flygplatsen gjorde min adoption så oerhört verklig. Det kunde varit min lillkille. Om några månader är det jag som landar där med min lille drutt. Det var som att se en vision av vad som ska komma, en sanndröm.
handla barnkläder
Snart hamnar jag väl bland dem, som alltid kommer hem med barnkläder och aldrig något till mig själv. Han börjat få en liten garderob nu lillkillen. Och det är jätte kul. Kanske får kläderna materialisera honom medan jag väntar. Jag plockar fram dem, tittar och känner på dem. Kan t o m få för mig att lukta på dem. Men de luktar ju inte av honom, han är ju fortfarande på andra sidan klotet. De luktar bara nya. Men de är så fina, han kommer att bli så fin min lille pojke.
Randig är fint.
En god start till en barngarderob.
Randig är fint.
En god start till en barngarderob.
dörrar som stängs
Precis innan jag fick mitt medgivande för adoption från socialnämnden, ändrade Indien sina krav på ensamstående. Jag hade landat i Indien, med Brasilien som reserv. Båda länderna hade som krav på ensamstående att lägsta medgivandeålder skulle vara "ej fyllt 4 år".
Men för Brasilien kändes det osäkert med väntetiden. De hade precis inlett samarbetet och skickat några pilotfamiljer. Eventuellt skulle de kunna skicka ytterligare någon ansökan för barn över tre år, men annars avaktar de barnbesked innan de skickar nya ansökningar, vilket skulle kunna ta 1-2 år.
När det gällde Indien, var det ingen kö för barn över två år. Och jag har ju varit i Indien och älskade landet. När jag första gången insåg att Indien skulle vara ett möjligt alternativ fick jag hjärtklappning och pirr i magen. Indien var mitt land! Så, precis när jag väntar på mitt medgivande för ett barn i åldern "0-ej fyllt 4 år", så ändrar de kraven, så att ensamstående bara får adoptera barn ÖVER 4 år.
Det började också florera rykten om att Kina, som jag ju redan avskrivit pga den långa väntetiden, skulle stänga för ensamstående. Rykten som snart bekräftades vara sanna.
Kvar fanns nu ett antal länder med obestämbara kötider. Där det liksom stått stilla en längre tid. Och så fanns Vietnam, med kötid 2-3 år + ca ett år med ansökan i landet. Kanske skulle det kunna gå något snabbare om det kom förfrågan om ett större barn från Vietnam, eftersom de flesta köande till Vietnam har låga medgivandeåldrar (0-12 mån, 0-18 mån). Men det skedde tydligen inte så ofta. Men det var i alla fall ett hopp, och vid jultid var jag ensam i Vietnamkön med ett medgivande över 3 år.
Annars var frågan: Är jag beredd att ta emot ett större barn, över 4 år? Eller kan jag ta emot ett barn med någon typ av funktionshinder eller medicinskt problem?
Men för Brasilien kändes det osäkert med väntetiden. De hade precis inlett samarbetet och skickat några pilotfamiljer. Eventuellt skulle de kunna skicka ytterligare någon ansökan för barn över tre år, men annars avaktar de barnbesked innan de skickar nya ansökningar, vilket skulle kunna ta 1-2 år.
När det gällde Indien, var det ingen kö för barn över två år. Och jag har ju varit i Indien och älskade landet. När jag första gången insåg att Indien skulle vara ett möjligt alternativ fick jag hjärtklappning och pirr i magen. Indien var mitt land! Så, precis när jag väntar på mitt medgivande för ett barn i åldern "0-ej fyllt 4 år", så ändrar de kraven, så att ensamstående bara får adoptera barn ÖVER 4 år.
Det började också florera rykten om att Kina, som jag ju redan avskrivit pga den långa väntetiden, skulle stänga för ensamstående. Rykten som snart bekräftades vara sanna.
Kvar fanns nu ett antal länder med obestämbara kötider. Där det liksom stått stilla en längre tid. Och så fanns Vietnam, med kötid 2-3 år + ca ett år med ansökan i landet. Kanske skulle det kunna gå något snabbare om det kom förfrågan om ett större barn från Vietnam, eftersom de flesta köande till Vietnam har låga medgivandeåldrar (0-12 mån, 0-18 mån). Men det skedde tydligen inte så ofta. Men det var i alla fall ett hopp, och vid jultid var jag ensam i Vietnamkön med ett medgivande över 3 år.
Annars var frågan: Är jag beredd att ta emot ett större barn, över 4 år? Eller kan jag ta emot ett barn med någon typ av funktionshinder eller medicinskt problem?
välkomna en ny familj (mamma, barn, barn)
Om en och en halv vecka kommer kommer en annan singeladoptivmamma och hennes dotter hem med lillebror - från Kina. En blivande kompis till min lille Kinakille :-). Vi är några som planerat möta henne på flygplatsen. Plötsligt blev det väldigt verkligt för mig. Om bara ett par månader är det jag som landar på Kastrup(?) med min lille raring - kommer hem. Hjälp! Nu sprutar tårarna! För det mesta så är det nog fortfarande ganska overkligt för mig. Jag märker det när verkligheten plötsligt tränger sig på. Om några månader är jag inte längre ensam här. Då springer en liten parvel runt i huset och kräver min ständiga uppmärksamhet. Vilken omställning det kommer att bli!
adoptionskostnader-vem ska betala?
Det är lite märkligt det här med hur samhället står för kostnaderna för olika sätt att bli föräldrar.
Det är dyrt att adoptera!
Det är dyrt att föda barn också, men då är det någon annan som betalar - samhället, medborgarna genom sina skatter.
Så vi som adopterar får både vara med och betala för alla biologiska födslar plus att vi får stå det mesta av vår egen kostnad.
Läkare/barnmorska
En gravid kvinna får gå regelbundet till barnmorskan för kontroll, kostnadsfritt (eller åtminstone bara till patientavgift).
Varje blivande adoptivförälder måste ha läkarintyg, först till hemutredningen och sen ett när ansökan skickas till landet. Detta räknas inte som sjukvård och därför betalar man en högre avgift. Där jag bor kostar det 700 kr + 100 kr per provtagning. Nu hade jag så kort tid mellan mina två intyg, och gick till samma läkare, så jag lyckades få rabatt andra gången eftersom han inte behövde undersöka allt på nytt. 1250 kr kostade det totalt, för mig, en person (för par blir det ju dubbelt+att det sällan går så snabbt att man kan få rabatt andra gången).
Likaså föräldrautbildningen.
Den är ju kostanadsfri för biologiska föräldrar. Inte tror jag den är obligatorisk heller.
För oss adoptivföräldrar är utbildningen obligatorisk för båda föräldrarna (om man är två). Dessutom är vi hänvisade till studieförbund och utbildningen kostar, där jag bor, 1800 kr per person.
Inte bara kostnader
Men nu ska man inte klaga. Hemutredningen kostar inget, det står kommunen för. Likaså kommande uppföljningsrapporter.
Och så får man ansöka om ett adoptionsbidrag på 40.000 kr när man kommit hem med sitt barn. Det är alltid något även om det inte kommer i närheten av vad en förlossning kostar, för att inte tala om kostnaden för ett kejsarsnitt.
Bara ett sista klagomål.
Som gravid kan man "gå hem tidigare", alltså börja ta ut föräldrapenning redan innan barnet är fött. Jag kan inte tänka mig att man blir återbetalningsskyldig om det värsta skulle inträffa och barnet dör. Och det är ju bra!
När man ska adoptera måste man idag, i de allra flesta fall resa till landet och hämta sitt barn. Ibland behöver man resa två gånger, ibland behöver man stanna många veckor, det är olika från land till land. Men man får inte börja ta ut föräldrapenning förrän från den dag man får barnet i sin vård, vilket kan ta en till ettpar veckor. Då får man ta semester. Jag kan ha förståelse för att man inte får ut föräldradagar om man kommer hem utan barn. Men om adoptionen genomförs borde man kunna få föräldrapenning från den dag man reser. Det handlar ju faktiskt om att förbereda sin "förlossning" även om den inte är fysisk. Nu måste man planera för att spara semesterdagar, så man har till resan.
Så....som adoptivförälder känner man sig lite åsidosatt från samhällets sida.
MEN VISST, DET ÄR VÄRT VARENDA KRONA :-) !!!
Det är dyrt att adoptera!
Det är dyrt att föda barn också, men då är det någon annan som betalar - samhället, medborgarna genom sina skatter.
Så vi som adopterar får både vara med och betala för alla biologiska födslar plus att vi får stå det mesta av vår egen kostnad.
Läkare/barnmorska
En gravid kvinna får gå regelbundet till barnmorskan för kontroll, kostnadsfritt (eller åtminstone bara till patientavgift).
Varje blivande adoptivförälder måste ha läkarintyg, först till hemutredningen och sen ett när ansökan skickas till landet. Detta räknas inte som sjukvård och därför betalar man en högre avgift. Där jag bor kostar det 700 kr + 100 kr per provtagning. Nu hade jag så kort tid mellan mina två intyg, och gick till samma läkare, så jag lyckades få rabatt andra gången eftersom han inte behövde undersöka allt på nytt. 1250 kr kostade det totalt, för mig, en person (för par blir det ju dubbelt+att det sällan går så snabbt att man kan få rabatt andra gången).
Likaså föräldrautbildningen.
Den är ju kostanadsfri för biologiska föräldrar. Inte tror jag den är obligatorisk heller.
För oss adoptivföräldrar är utbildningen obligatorisk för båda föräldrarna (om man är två). Dessutom är vi hänvisade till studieförbund och utbildningen kostar, där jag bor, 1800 kr per person.
Inte bara kostnader
Men nu ska man inte klaga. Hemutredningen kostar inget, det står kommunen för. Likaså kommande uppföljningsrapporter.
Och så får man ansöka om ett adoptionsbidrag på 40.000 kr när man kommit hem med sitt barn. Det är alltid något även om det inte kommer i närheten av vad en förlossning kostar, för att inte tala om kostnaden för ett kejsarsnitt.
Bara ett sista klagomål.
Som gravid kan man "gå hem tidigare", alltså börja ta ut föräldrapenning redan innan barnet är fött. Jag kan inte tänka mig att man blir återbetalningsskyldig om det värsta skulle inträffa och barnet dör. Och det är ju bra!
När man ska adoptera måste man idag, i de allra flesta fall resa till landet och hämta sitt barn. Ibland behöver man resa två gånger, ibland behöver man stanna många veckor, det är olika från land till land. Men man får inte börja ta ut föräldrapenning förrän från den dag man får barnet i sin vård, vilket kan ta en till ettpar veckor. Då får man ta semester. Jag kan ha förståelse för att man inte får ut föräldradagar om man kommer hem utan barn. Men om adoptionen genomförs borde man kunna få föräldrapenning från den dag man reser. Det handlar ju faktiskt om att förbereda sin "förlossning" även om den inte är fysisk. Nu måste man planera för att spara semesterdagar, så man har till resan.
Så....som adoptivförälder känner man sig lite åsidosatt från samhällets sida.
MEN VISST, DET ÄR VÄRT VARENDA KRONA :-) !!!
trehjulingen...
...hittade jag på vinden i mitt torp, väl incyklad av förre torpägaren. Har tagit hem den nu för att fräscha upp den till lillkillen. Jag hittade också en låda med leksaker, pojkleksaker från när jag och min fd man tillfälligt hade fosterbarn, två treåriga vildingar - tvillingar.
Man blir både nostalgisk och lite sorgsen av att rota bland sina gamla saker. Jag håller på att röja på mitt torp för att jag ska sälja det. Och jag kommer att behöva slänga en massa minnen från en passerad era, vilket känns lite tungt. Men det kommer ganska lägligt. Min ex håller precis på att flytta ihop med sin nya flickvän och jag håller på att bilda "mamma-barn-familj", det är dags att städa ut de sista liken ur garderoben, gå vidare på allvar.
Man blir både nostalgisk och lite sorgsen av att rota bland sina gamla saker. Jag håller på att röja på mitt torp för att jag ska sälja det. Och jag kommer att behöva slänga en massa minnen från en passerad era, vilket känns lite tungt. Men det kommer ganska lägligt. Min ex håller precis på att flytta ihop med sin nya flickvän och jag håller på att bilda "mamma-barn-familj", det är dags att städa ut de sista liken ur garderoben, gå vidare på allvar.
